Regn och regn. Det ser ut att bli en sådan där dag som man borde börja med att åter dra ner persiennerna och sedan ägna sig åt att ta sig an försummat hemarbete såsom exempelvis organiserande i förvaringsutrymmen.
När allt så är gjort kan man åter dra upp persiennerna för att då finna att det har slutat regna. Och solen skiner åtminstone i hjärtat då man nu är medveten om att skåp, lådor och övriga förvaringsutrymmen är så prydliga att man på pin kiv skulle kunna ha dem på vid gavel om någon mindre organiserad bekant skulle komma på besök.
Jag njuter dock av den tillfälliga och allt för sällan förekommande känslan av att inte ha några direkta måsten hängandes över mig. Studierna är under kontroll och mina skåp och lådor är onaturligt välorganiserade.
Så persiennerna får förbli uppdragna och regnet utanför mitt fönster får istället påminna mig om att jag nu kan sjunka ner i den där Chesterfieldsinspirerade öronlappsfåtöljen (som jag inte har) med en kopp te och Oscar Wildes samlade verk medan min man (som jag heller inte har) tar med sonen ut på rävjakt (fast de får förstås inte panga på de små liven!)
Jag lyssnar på Moz. Då blir jag alltid lite extra anglofilisk. Och Oscar Wilde sitter på min vägg och ser lagom drömmande ut och då vill jag också drömma lite. Om min öronlappsfåtölj och min beridna jägare till man. Mina välorganiserade skåp och lådor är förstås ren verklighet, såsom det bör sig vara hos en driftig hemmafru.
Kommentera