Tänk så bra betyg jag skulle ha om det fanns en kurs som behandlade Kafkas samtliga bevarade brev från 1913-1916 eller en analys av Leonards Cohens texter. Det är nämligen just detta jag sitter och när min själ med för tillfället istället för att skriva på den där uppsatsen som ska vara inlämnad i morgon. Så fort jag öppnar studieböckerna tycker jag mig höra att Cohens röst stiger i styrka och Kafkas brev riktigt fladdrar i draget från mitt fönster (trots att de brev jag har i min ägo förkommer i bastant bokform och mina fönster är tätade) och då måste jag förstås ägna mig åt detta istället för att analysera arkeologiska källmaterial i syfte att problematisera ett antal begrepp som är relevanta i studiet av Sveriges kristnande om man arbetar som lärare. Eller något sådant. Saken är den att jag inte är så där jättepigg på tanken att arbeta som lärare åt ett gäng våldsbenägna elever som vill elda upp mig eller vad det nu är dagens otacksamma elever vill göra med sina lärare. Jag vill fortfarande och alltid bli hemmafru och då är det förstås viktigt att kunna Cohens alla texter och kunna citera Kafkas alla brev. Som en extra krydda att leverera när jag serverar min make alla de där förträffligt goda maträtterna jag svängt ihop med glädje över att inte längre behöva kombinera mina hemmafrudrömmar med tråkiga heltidsstudier.
Idag har sonen sin morfarsdag. Då hänger han med sin morfar och lär sig Europas alla flaggor eller hur man räknar till hundra på portugisiska. Jag tror att jag snart ska börja be sonen komponera en pianokonsert eller liknande. Det gjorde ju Mozart när han var i samma ålder. Och när jag är i samma ålder som Mozart är nu, det vill säga 252 år, kanske jag kommer att vara färdig med helgens uppsats. Men först lite Cohen och Kafka.
Kommentera