Den klassiska musiken har många gånger hjälpt mig igenom både svåra och lätta beslut och känslor. Somliga verk har förmågan att skänka hopp och framtidstro. Tonerna verkar som ett löfte om att allt kommer att ordna sig till slut. Jag är övertygad om att Gud har varit med och komponerat dessa stycken.
För många år sedan hade vi som skoluppgift att skriva ett poem, ett brev, med allitteration som stilfigur.
Jag valde att skriva till Mozart:
Maestro Mozart,
minns du mig?
Skriver från meningslös mark
Bevittnar ett mediokert stjärnkrig
och medan månen avtar
medlar jag mellan skuggorna
tills mörkret tar över, blir definitivt
Majestät Mozart
min mentalhygien kunde inte vara bättre
i minnet hörs moment från din musik
Magnum opus, ditt Rekviem
kan jag känna än
överallt i min kropp
och ande
Maestro Mozart,
måtte du må bra!
Måste röra på mig nu
Figaro håller bröllop, men du,
min vän, vi hörs igen.
Med kärlek
Din M
Kommentera