Kaffe med Kafka

Om det skulle råka vara så att någon som inte känner mig läser min blogg och får för sig att jag smädar lutheraner, kyrkan, eller ve och fasa, Herren själv, så har du, eller ni, grovt missuppfattat mig, åtminstone på den sistnämnda punkten. 

Herren är min klippa, min styrka och räddning, min sång och min glädje, min tröst och mitt hopp.
Däremot har jag mycket dålig erfarenhet av mindre, vad jag valt att kalla, ultralutherska frikyrkor. Jag tror att man är helt fel ute om man tror sig tillhöra den enda sanna kyrkan, då alla kyrkor där människan är inblandad är ofullkomliga.
Vidare anser jag att alla kristna, vi som tror på det Herren sagt och lovat oss från korset, tillhör samma osynliga kyrka samt att det finns betydligare viktigare punkter att ta fasta på när det gäller missionsbefallningen än att bråka om vilket håll prästen ska stå under predikan eller under vilken exakt tidpunkt nattvardens förvandling infaller.

Guds rika välsignelser! Och kom ihåg: Herrens famn är öppen för ALLA som söker den, oavsett vilken kyrka du tillhör eller inte tillhör.
<3