I diket längs den sanna vägen
lägger otroheten falska spår
Där luften är så mycket tätare
och hjärtat beslöjat av ett orättfärdigt dunkel
är Ordet en evighet ifrån min mun
Bland skuggor där fördärv i tålmodig väntan
söker leda oss från ljuset
Känner jag åter korset mot min rygg
Som stöder
och vänder mitt ansikte
mot Livet
Kommentera